Äntligen var den här – sommaren 2012, tiden för att andas, att skapa, att ge mig själv utrymme att växa. Jag packade min väska och begav mig till en internationell konstskola i den lilla medeltida byn Montecastello da Vibio. En plats där kullerstensgator ringlade sig genom historien och där konsten tycktes sväva i luften.
Dagarna var fyllda av intensivt lärande, där teori och praktik flödade samman. Mina händer arbetade, min blick skärptes, och tankarna vidgades. Jag fann en skatt av baskunskap, en grund att bygga vidare på, och en gnista av inspiration som skulle följa mig långt efter att kursen var slut.
Men det var inte bara skulpturerna som formades – även vänskaper tog form, människor från världens alla hörn samlades här, förenade av kärleken till skapandet. Att möta andra kreativa själar, att dela skratt, samtal och insikter, var lika värdefullt som själva undervisningen.
Montecastello blev mer än en plats – den blev ett minne av en sommar där konsten fick blomstra, där nya vägar öppnades, och där jag ännu en gång påmindes om varför jag skapar.