Florens, färgernas och språkets stad – Sommaren 2018

Sommaren 2018 bar mina steg till Florens, till Scuola Leonardo da Vinci, där orden och penseldragen skulle flätas samman. Förmiddagarna var vigda åt det italienska språket, eftermiddagarna åt färgernas hemligheter i ateljén. Jag hade föreställt mig en balans mellan språkets melodi och konstens tystnad, men efter den första veckan insåg jag att den intensiva italienskakursen var mer krävande än jag anat. Mina kvällar försvann in i målningens värld, och där, i ateljéns stillhet, fann jag min verkliga rytm.

Jag hyrde ett rum hos en kvinna i min egen ålder, mitt i hjärtat av Florens. Genom de trånga gränderna gick jag varje morgon till skolan, andades in stadens historia, lät mina sinnen fyllas av dess skönhet. Två veckor i denna magiska stad, där konsten sipprade ur varje sten och skugga, blev en upplevelse jag alltid ska bära med mig. Lärarna var varma och kunniga, kursdeltagarna kom från världens alla hörn – vi förenades av passionen för det skapande.

Helgen förde mig till Pietrasanta, där min väninna väntade. Tillsammans reste vi till Carrara, och bland de vita marmorklipporna upplevde vi något oförglömligt. Tillbaka i Florens kunde jag inte vila under den heta lunchtimmen, siestan var inte för mig. Istället strövade jag genom stadens gränder, lät blicken vila på kupoler och broar, på statyer som burit tidens tyngd.

Och när jag ville se staden från ovan, tog jag mig upp till Fiesole, den lilla pärlan på höjden. Där, vid den gamla kyrkan, lät jag Florens breda ut sig framför mig som en tavla – en plats jag alltid kommer att återvända till, om så bara i mina drömmar.